Den där känslan man får ibland att man råkat äta LITE för mycket frukost. Sådär så att frukosten liksom skvalpar omkring precis under magmunnen när man rör sig. Man böjer sig ner för att ta på sig skorna och känner hur juicen skvalpar upp. Skvalp! Nästan upp i munnen, men bara nästan. Och så tänker man bittert: VARFÖR VARFÖR trodde jag att jag var liiite hungrigare än vad jag var imorse när jag serverade mig själv fil. Och inte har man nån att skylla på heller. Jag hällde ju upp min egen filtallrik.
När dagen börjar såhär, då kan det bara bli bättre ju. Det MÅSTE liksom bli bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar