Det där med diktatorer

Jag tror inte det är en slump att så många diktatorer har varit så... karismatiska. En av de kanske allra mest underliga, Kim Jong Il, har nu gått ur tiden. Inte nog med att han var världens bästa golfare, han var även en mycket produktiv författare och en messiasgestalt.

Det var ju inte så länge sen Kadaffi gick hädan. Även han var ju känd för sina märkliga egenheter, som sina kvinnliga livvakter, sin avdankade rockstjärnelook och sina grandiosa föreställningar om sin egen betydelse.

Förutom dessa ganska sentida diktatorer finns ju det gamla gardet såsom Hitler och Mussolini. Hitler var mannen som lyckades få hela världen att hata en viss typ av mustasch och som lyckades med konststycket att få förnamnet "Adolf" förbjuder i Tyskland. Man vet att man varit världens genom tidernas mest ondskefulla man när ens förnamn blir FÖRBJUDET.

Mussolini var en gnutta mer utagerande, och sägs ha kallat Hitler för "den lilla apan" vid deras första möte. Den före detta grundskolläraren satte en ära i att... uttrycka sig med alla medel när han höll tal.

Mao Zedong förtjänar även han att få höra till detta vedervärdiga och märkliga gäng, det sägs nämligen att Mao bytte ordning på trafikljusen så att rött betydde "kör" eftersom röd var den goda färgen. Grönt blev då givetvis stopp. Dessutom dödade han alla med glasögon eftersom risken fanns att de var smarta. De kan ju ha läst en bok någongång. Eller så. För de som INTE har glasögon läser ju givetvis inte böcker.

Bagdad Bob är kanske inte direkt någon diktator, han löd ju under Saddam, men han måste ta priset när det gäller inbillning. När USA invaderade Bagdad höll han ett TV-sänt tal där han hävdade att "ingen amerikan har överträtt våra gränser, vi slaktar dem som hundar så fort de närmar sig gränsen och vi är nu nära seger." Eh ja, inte så länge efter det fängslades han. Så NÅGON amerikan tog sig iallafall in.

Vad är då min mening med allt detta? Förminskar man lidandet hos de offer som blivit utsatta för diktatorer genom att driva med ovan nämnda (före detta) makthavare? Jag tycker inte det. De flesta diktatorer bygger en stor del av sin makt på sin egen inbillning angående sig själva. De är fåfänga, inbillska och tål inte att man påpekar att de varken är bäst, snyggast eller smartast. De förtjänar att bli skrattade åt. Det ÄR roligt att driva med någon som tror att han är en rockstjärna när han i själva verket ser ut som ett gammalt vandrande tält. Det är hälsosamt att skratta åt det faktum att Kim Jong Il inbillade sig att NÅGON utanför hans eget lilla propagandaland skulle tro på bisarra lögner som att han slutade med golf efter att ha slagit världsrekord i Hole in Ones eftersom golf var för lätt.

Kim, och gänget, jag hoppas att ni hör hur jag skrattar åt er, för ni var bra dumma i huvudet.