När ett ton stress lyfts från axlarna

Om tre tjejer sitter på en buss och alla tjejerna är helt slut i sina kroppar och huvuden efter en hård hösttermin med en horribel engelskakurs, 150% studietakt i fem veckor, evigt krångel med tekniken och pendlande fyra dagar i veckan - ja, då kan de mest märkliga saker hända. Om tjejerna nu dessutom klarat den hemska engelskatentan och genomlevt en offentlig ventilering av sina hemsidor och bokomslag och nu känner en oerhörd lättnad, då vet man att nu är det kört.
Polacken talar till mig och tanten, så vi vänder oss om mot henne. Men så blir det så jobbigt att sitta vända åt fel håll så vi vänder oss simultant om varpå polacken förvirrat hoar:
"Hallå? Försvann ni?"
Och jag brister ut i ett gapskratt för precis när hon säger så ser jag för mig själv en så rolig syn i mitt huvud som jag måste dela med mig av:
"Precis när du sa så såg jag oss som två Arkiv X-människor!"
Tanten: "Men va? Vad menar du?!"
Jag: "Men okej, som två mormoner. HAHAHAHA! Gaaah!"
Tanten: "Va?"
Jag: "Men två kostymklädda amerikaner som bara vänder sig om och... Ahhh! Gahh! Hahahaha!"
Vi släpar oss av bussen och upptäcker då att polacken inte har skorna på sig ordentligt.
Tanten: "Men åh, Polack, har du tagit av dig skorna?"
Polacken: "Ja? Jag gör det bekvämt för mig!"
Tanten: "Ja, du bara går in på bussen och kastar av dig kläderna!"
Jag: "Gahh!! KASTAR AV SIG KLÄDERNA SOM ATT HON ÄR NAKEN! Kasta... Ahhhh! Hahahaha! Ahhh. Åhh. HAHAHA!"
Jag och tanten står dubbelböjda av skratt och polacken skäms kanske lite i det läget för oss två psykfall, men hon är tålmodig. Hela promenaden hem skrattar jag. Högt. Som en galen människa.
När jag väl kommer hem ska jag berätta hela händelsen för barbaren men börjar skratta så mycket att jag får andnöd och inte får fram ett ljud. Precis då ringer Tanten för att berätta att hon råkade skriva "altan" istället för "alltså" med sin iPhone i ett facebook-mail till en klasskompis. ALTAN! Och så sätter det igång igen! Vi tjuter i telefonen och jag skrattar fortfarande.