På sistone har jag funderat ganska mycket på hur enkelt det är att svartmåla sina politiska motståndare, hur man gärna ger olika epitet till dem som röstat annorlunda än en själv, istället för att försöka förstå varför.
Ofta för man höra från "sossar" (eller vänster-väljare i allmänhet) att vi har ett kallt samhällsklimat i Sverige. Att Allianspartierna är kalla och att deras väljare är själviska Joakim von Anka-typer som hellre får en hundralapp extra i plånboken än att hjälpa sjuka och arbetslösa. Det är en intressant tanke att inbilla sig att om man förolämpar alla dem som INTE röstade på ens eget parti, så kommer de att rösta på en nästa gång. Inte särskilt smart ur politisk synpunkt.
Men låt mig då gå vidare till mig själv, för jag röstade nämligen blått. Oavsett vilket blått parti man röstade på var det ju en röst på moderaterna, så tillåt mig att för enkelhetens skull dela upp väljarna i sossar och moderater. Ofta när sossar får höra att jag röstade blått får jag frågor som: "Bryr du dig inte om sjuka människor? Men du kanske inte vill betala skatt, va?". Sossar tycks ha en tendens att ta för givet att bara för att man röstar blått röstar man själviskt, medan rött är osjälviskt. Ett intressant tillägg är då att jag känner många sosseväljare som själva på olika sätt är beroende av staten för att få pengar (genom sjukbidrag, A-kassa eller liknande). Undrar om de röstade på sossarna för att själva få högre bidrag, eller om de helt bortsåg från sin egen ersättningsnivå och bara funderade på sina sjuka/arbetslösa vänners ersättningsnivåer?
Givetvis röstar de allra flesta utifrån den verklighet de själva upplever och de frågor man själv upplever som prioriterade. MEN jag är även övertygad om att de flesta röstar på alternativet de tror är bäst för Sverige. Problemet är att många (givetvis på båda politiska sidor) har svårt att förstå att olika människor kan ha, hör och häpna, OLIKA åsikter om vad som är bäst för Sverige och hur man bör komma dit.
Jag har aldrig träffat någon svensk som inte tycker att vi på något sätt ska ha en välfärdsstat med gratis sjukvård och skola, hög skatt (jämfört med andra länder), sjukförsäkring, A-kassa och liknande. Detta upplägg är alla riksdagspartier överens om och därför blir det fullständigt löjeväckande när moderaterna "anklagas" för att förvandla Sverige till USA. Det händer inte.
Min poäng med det här resonemanget är egentligen inte alls att starta en sakfrågedebatt, utan att försöka bana väg för lite mer tolerans. Sedan sossarna förlorade makten för 6 år sedan har jag häpnat över det oändliga förakt många sossar har för moderater. Vi blå väljare anklagas för att inte förstå vad vi väljer, för att vilja sjuka människor illa, för att vara giriga och så vidare. Det intressanta är att jag alltid får höra "ja, DU är ju inte så. Men de andra moderatväljarna är ju minsann så.". MEN NEJ. Lite drygt 50% av Sveriges befolkning är inte giriga, korkade, själviska och oempatiska. Jag skulle vilja hävda att när man menar att halva Sverige är på ett visst sätt utifrån hur de röstar kastar man mer ljus på sina egna tillkortakommanden än något annat. Det visar en oförmöga att kliva utanför sin egen verklighet och visa respekt för andra människors åsikter och val.
Sossarna säger sig vara de främsta förespråkarna för solidaritet och förståelse, visa gärna det i så fall.
OCH, jaja, jag VET att låååångt ifrån all sossar är så. Det jag bedrivit ovan är ju ett resonemang kring hur en viss grupp individer bemöter sina åsiktsmotståndare och ja, antalet rötägg är ju lika stort i den blå befolkningen som i den röda. Men faktum är ändå att såväl Shalin som Juholt öppet fört en retorik som gått ut på att klanka ner på och färmliggöra dem som inte röstat på deras eget parti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar