Så många människor avskyr Ranelid. De hånar honom för hans fåfänga, hans (mycket) bruna hy, hans frisyr, hans klädstil, hans grandiosa självbild, hans heta temperament... ja, för nästan allt. Men jag tänker såhär; om han nu är en gammal, fjantig gubbe med lustiga idéer - varför bry sig? Och framförallt, varför är det så många som är så måna om att omedelbart förlöjliga honom och sätta honom på plats? Om man själv tycker att Ranelid är barnslig som tar kritik så hårt, varför måste man själv vara lika barnslig och förlöjliga honom?
I kvällstidningarna stod det att artisterna rasade mot Ranelids vinst, att det inte var "något riktigt" bidrag och att det var slutet för Melodifestivalen. Men alltså - va? Har inte han, som alla andra, skrivit en text? Har inte någon skrivit musiken? Har inte ett bidrag framförts?
Björn Ranelid är ett UFO ur så många aspekter, och antagligen är han svår att umgås med live. Men jag vill ändå hylla det faktum att det finns någon som stoltserar med att vara så udda. Någon som vågar utsätta sig för spott och spe, någon som (genom alla smädelser) behåller sin grandiosa självbild och sin orange-skiftande solbränna. Jag tror vi behöver det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar